You’re Out Of My Life
Darin
Darin är inte bara bäst i Sverige på att se ut som en ledsen hundvalp, han sjunger texten . Om döden - med en svärta som är är extremt ovanlig i den här tävlingen. Så är också “You’re out of my life” en sällsynt bra ballad. Även i kväll, när konkurrensen råkar vara stenhård. R’n’b-talangen från Vällingby har väl aldrig varit mer rock, eller mer självsäkert självklar.
++++
Jag Vill Om Du Vågar
Pernilla Wahlgren
Typ samma bubbelgum som Linda Bengtzing effektivt tuggat de senaste åren. Lätt infantila “Jag vill om du vågar” känns mer skoningslöst konservativ än en greve som fått korn på en fasan. Det låter mest som “ABC” utan refräng, Numrets finess - och räddning - är Pernillas ambitiöst kavata scenenergi, som får nostalgifaktorn att slå de gyllene klackarna i taket.
++
We Can Work It Out
Andreas Johnson
Anderas är en läckerbit och en popkonnässör av rang, det hörs redan innan han sjunger låtens första strof (“You cover me with peace, until the war is over”). “We can work it out” går avskalad balansgång mellan Bono och Lennon, och mr Johnson är arenarock ända ut i skoputsarna när han bjuder upp mikrofonstativet på en snygg men lite för subtil tryckare.
+++
Kom
Timoteij
Fröken fiol, fröken dragspel, fröken gitarr och - min favorit - fröken fjölt lär inte bli aktuella för Polarpriset med sin bonniga sommarramsa. Men “Kom” har andra kvaliteter. Det såg vi när den småcharmiga etno-dunkadunkan, trotrs skavankerna, gick rakt genom rutan i Göteborg. Det är så svenskt, så catchy och så gulligt att man inte kan låta bli att le.
++
Hollow
Peter Jöback
Jo, jag är lättbländad. Ge mig två ton pyroteknik eller svindyr italo-laser och mitt effektsökande pophjärta slår två extra slag. Peter Jöbacks nummer är helt enkelt löjligt snyggt. “Hollow” är lyxig Vegas-elegans och kvalitet i en pampig musikal-ask, och musikalhjälten briljerar när han sjunger ut vackert samt håller igen ännu snyggare när kören sätter in stöten
++++
Unstoppable
Ola
Idol-Ola är tuffast i Globen med sitt kaxiga jonglerande med micken. Hur vågar han? Är han galen? Förmodligen. Dessutom är han en säkrare scenartist än senast. Men lika ostoppbar som “Unstoppable” lät när den först gjorde entré, lika chanslös låter den idag. Stabil radiopop med fiffigt pianoklink och övertydlig refräng. Lider dock svårt av klent temperament.
++
I Did It For Love
Jessica Andersson
“Släpp sargen Jessica” löd rubriken under årets första delfinal. När Fame-Jessica gått vidare i “Andra Chansen” i Örebro som äntligen den förlösningen. Sedan dess har sångerskan släppt loss känslosvallet och bevisat att hon kan vara lika vackert sårbar som en gång Abba-Agnetha. Den tidigare så försiktiga snyftarballaden har växt till en synnerligen elegant outsider.
+++
Keep On Walking
Salem al Fakir
Årets mest framgångsrika joker så här långt äger uppenbarligen något mina ögon inte kan se och mina öron inte kan höra: Storheten i “Keep on walking” går mig helt förbi. Jag uppskattar visserligen fakirens, i det här sammanhanget, raffinerade arrangemang - och hur han lyckats koka ihop en refräng med klister utan att framstå insmickrande. Men mest blir jag uttråkad.
++
This Is My Life
Anna Bergendahl
Hon var visserligen supermysig redan under sitt livs första schlagerrep, men det var när kamerorna slogs på som Lilla Anna växte till en jätte. Det finns något väldigt omedelbart, okonstlat och charmigt omodernt i idolens uppenbarelse som inte går att värja sig för. “This is my life” tar inte ut några som helst svängar, men gungar behagligt tack vare ett bultande balladhjärta.
+++
Manboy
Eric Saade
Nästan provocerande lättrallat, men sen när blev det ett minus i schlager-SM? Numret känns förvisso forcerat fram till refrängen, men alla små tvivel tvättas effektivt bort av den briljanta schlagerduschen. Fredrik Kempe italo-pimpade eurodiscoshow, baserad på lika delar BWO, Tom Cruise och Zelmerlöw, är redan årets barnbidrag oavsett vad kvällens resultatlista säger.
+++
Vinnare
Anna Bergendahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar