Road Salt
Pain of Salvation
Så stillastående nummer att det nästan blir komiskt. Fast mest är det frustrerande. Daniel Gildenlöw är förvisso en bra sångare och avskalade “Road Salt” är ett snyggt hantverk, men det är också samma sega ballad som senast: Den lovar så mycket men håller inte. Den kommer helt enkelt aldrig igång. Säger säsongens snyggaste intro, men fortfarande bara ett intro.
++
Jag Vill Om Du Vågar
Pernilla Wahlgren
Råkade Pernilla svälja ett sånt där krumelur-piller när hon spelade Pippi i musikalen? Det ser i alla fall inte ut som hon blivit en dag äldre sedan hon sjöng “Svindlande Affärer”. Värre: det låter inte så heller. “Jag Vill Om Du Vågar” gammeldags schlager som redan är klar för sommarens “Diggiloo”-turné, men den saknar fortfarande det där Bengtzing-trycket.
++
Sucker For Love
Pauline
Låtens första del, den där Pauline och dansarna sitter och slödiggar, är nästan genant. Men de dansanta fånerierna till trots, “Sucker For Love” är en rätt mysig Duffy-pastisch och Pauline har en sjyst P4-pipa som räddar verserna när de hotar att lägga sig ner och självdö mitt på scengolvet. Det lyser inte direkt om Pauline på scen.
++
Heaven Or Hell
Crucified Barbara
Säga vad man vill om Poodles och Lordi, men hårdrocken har onekligen puttat fram Melodifestivalen en bit. För min del hade Barbara gärna fått pitcha upp låten ett par snäpp, samtidigt är “Heaven Or Hell” förmodligen den låt som tjänat mest på att publiken fått tid att smälta refrängen. Och tjejernas kärlek till 80-talets heavey metal går det inte att ta miste på.
+++
Underbart
Kalle Moraeus & Orsa Spelmän
Årets mysfarbror numero uno alla kategorier. Och årets folkvisa. Hade Timoteij fått ta hand om den här underbara låten hade den redan varit Globen, det är jag säker på. Det beror inte på att Timoteij är yngre och snyggare än Kalle och hans spelmän, eller jo, nu ljög jag, det gör det. Men det som framför allt sänker låten i kväll är att Kalles sång svajar som en packad majstång.
++
Human Frontier
NEO
Melodin sitter som en mössa, samtidigt finns det ett litet problem inbyggt i Neos falsettrefräng. Det är - fortfarande! - i princip omöjligt att tyda vad han sjunger. “Impossible”, som den käppsnurrande discodockan själv uttrycker det. Om jag hört rätt. Hur som helst; en effektiv hybrid av Måns Zelmerlöw- och BWO-schlagers - och det borde räcka en bit.
+++
Headlines
Alcazar
Efter ett intre som luktar Coldplay-ripoff kopierar Alcazar endast sig själva. I sann disco-anda vägrar trion flytta fram positionerna en millimeter. “Headlines” låter så bekant att det känns som om de ställt upp med den tre gånger tidigare. Refrängen har ett gött filtertryck och koreografin är perfekt. Årets shownummer, Globenfinalister inräknade.
++++
I Did It For Love
Jessica Andersson
“I Did It For Love” låter lika snyggt varje gång man hör den, men balladen är lika flyktig som gas. Fame-Jessica gör precis vad man kan med låten. Hon är vacker, melodin är fin, sånginsatsen snygg och numret elegant. Men det stora känslosvallet infinner sig aldrig. Det vilar något återhållet över det hela. Som om Jessica slutar tro att hon har någon chans.
+++
Till final:
Crucified Barbara
Alcazar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar