You’re Out Of My Life
Darin
Darin utropades som en segrare redan i höstas. Han skulle bara behöva rynka på ena ögonbrynet och - ackurat - få säga hej till Oslo. Så blev det inte. Men den känsloladdade pojkbandsballaden “You’re out of my life” är en av de starkaste låtarna i hela tävlingen. Den bekräftar att låtskrivaren Tony Nilsson är den nya schlagergenerationens Bobby Ljunggren.
++++
Jag Vill Om Du Vågar
Pernilla Wahlgren
Årets gladaste nostalgichock. Traditionell buggschlager som den lär när mormor fortfarande kunde gå. Även numrets koreografi och effekter - dansrörelserna, lyftet, det enorma konfettimolnet - är mer 80-tal än både axelvaddar och Joey Tempest. Pernilla har inget med slutstriden att göra. Hon är en transportsträcka i lyxförpackning.
++
We Can Work It Out
Andreas Johnson
Och apropå transportsträckor. “We can work it out” är egentligen lika färglös och anonym som en landsväg i Närke. 100 procent radioskval där man, med lite god vilja och fantasi, kan spåra några milligram från Blurs eller Coldplays brittiska ballader. Men Johnson är bra i sin genre. Han framför alltid sina låtar med samma hjärta som en gospelartist. Han är det svenska radioskvalets Bono.
+++
Kom
Timoteij
Här är den igen. Barnramsan som, om du lyssnar ordentligt, egentligen är en ganska uppenbar invit till eventuell vuxenbrottning. “Kom” är Roliga timmen i Ukraina där det felstavade ängsgräset verkligen bevisar hur långt man kan gå genom att låtsas spela flöjt. Och den där refrängen. Det är en demon som antagligen bara kan fördrivas av en präst. Har nån numret till Father Merrin.
+
Hollow
Peter Jöback
Balladen innehåller hela fem tonartsförändringar. Ett break där allt tystnar utom dova hjärtslag. En Peter Jöback som sjunger lungorna ur kroppen och byxorna av konkurrenterna. “Hollow” är ett extremt genomtänkt och vackert nummer. Kanske det snyggaste sen Charlotte Perrellis “Hero”. Bara den inledande siluettbilden ett litet konstverk i sig.
++++
Unstoppable
Ola
“Unstoppable” betyder, lite slarvigt översatt, ostoppbar. Och det är precis vad “Idol”-Ola inte är. Jämfört med finalens andra pop-pinuppor - Darin och Eric Saade - är Olas chanser mindre än en genomsnittlig porton. Men Ola Bandoola får i alla fall presentera ett hamrande piano, titta in i olika kameror och leka Måns Zelmerlöw i tre minuter.
++
I Did It For Love
Jessica Andersson
Hur svulstigt är “I did it for love”? Ja, tänk er att Céline Dion har bildat ett band med en blåval. Att Jessica Andersson till slut gick vidare till Globen berodde inte bara på att hon lade till en cello i numret och släppte ut håret. Det här är hennes bästa och varmaste framträdande i Melodifestivalen - nånsin.
+++
Keep On Walking
Salem al Fakir
Salem Al Fakir använder samma knep som Per Gessle i Roxettes “Goodbye to you”. Låten börjar med en refräng. “Keep on walking” känns som att David Bowie har spelat in radiovänlig västkustrock med Karl Bertil Jonsson. Det låter kanske lysande på pappret. Men i verkligheten är bidraget torr och färglös smurfpopmuzak.
++
This Is My Life
Anna Bergendahl
Det sägs att låtskrivaren Bobby Ljunggren älskar Yohannas ballad “Is it true?”, Islands Eurovision-bidrag från ifjol som kom tvåa efter fiolhoben. Och “This is my life” är i princip en cover på just “Is it true?”. Och mot slutet lyfter Anna Bergendahl bidraget så högt att balladen förmodligen inte landar förrän i maj. I Oslo.
++++
Manboy
Eric Saade
Refrängen är fruktansvärt enerverande. Om jag nånsin ser den passera ett övergångställe kommer jag trcka ner gaspedalen och slå på vindrutetorkarna. Men det är ett välgjort nummer. “High School musical” möter Scooby Doo. Underskatta aldrig sötapojkar som duschar med kläderna på. Inte så länge småbarn har rösträtt.
++
Vinnare
Anna Bergendahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar