Expressen tycker (Anders Nunstedt)

Stop
Sibel
Schlagercomebacken inleds fyra meter upp i luften, och då har knasigheterna inte ens börjat. Lady Gaga skulle inte kunnat skruvat till det här ytterligare. Flankerad av dansade grodmän - very techno där! - sjunger Sibel en låt baserad på skenande sequencers. I en scenkostym som är en chansning ända fram till den knäppa avslutningen. Kul och corny, men rätt svårt.
++

Magisk Stjärna
Py Bäckman
Ozzy på valium? Jag vet - det där var 00-talets mest väntade liknelse, men den är lika svår att komma förbi som en elefant på en trottoar. Py med gedigna rockmeriter samt “Stad i Ljus” på sitt samvete, är lika sövande som malplacé. Och “Magisk Stjärna” är en väldigt märklig ballad med doft av rödvinsfläckigt 70-tal inklusive Doors-orgel, mumlande sång och munspel. Godna…zzz.
-

Human Frontier
Neo
Han ser ut som Mika, han låter som Mika och har potential att drabba lika hårt som Mika. “Human Frontier” är oemotståndlig och irriterande. Effektivt för att den framkallar bilder av ett påtänt BWO i Rongedals gillestuga, enerverande för att särarten är nära noll. Men Neo kan få ett genombrott med sitt snygga nummer och sin glass snurriga discokäpp.
+++

Thursdays
Lovestoned
Om ni tittar noga kan ni se att Rasmus på luffen spelsar dragspel medan Anderssonskans Kalle vevar positivt. Oui papi, det här är så töntig att det lokala after ski-gänget i Badgastein framstår som klippta ur italienska Vogue. Kvartettens trallvänliga charterreggae kommer dessutom inte direkt från framtiden. Så omodernt att klockorna självantänds.
+

This Is My Life
Anna Bergendahl
Mmm… mysigt. Idol-Anna har just hunnit fylla 18 men besitter en slags oförstörd pondus som får Dido att framstå som en cynisk satkärring. “This is my Life” kommer inte köra över en enda lyssnare, men det är behaglig pop med schlagerhjärtat på rätta stället. Hade Melodifestivalen avgjorts i radion hade Globen varit nära.
+++

Jag Vill Om Du Vågar
Pernilla Wahlgren
Om Pernilla varit en bild hade hon fortfarande kört på vänster sida. I 80km/h. Det är så magnifikt lite som har hänt med schlagerprinsessans sound/röst/utstrålning att hon förtjänar ett brons för kämpinsatsen. “Jag vill om du Vågar” är bekant retroschlager pimpad med Bengtzing-energi, guldkonfetti och Amy Diamond-beats. Kul. I en minut
++

Idiot
Noll Disciplin
Noll Utstrålning, snarare. Vilket gör att man eventuellt kan få för sig att “Idiot” är en självbiografisk titel. De sura skejtpunkarna har annars en sångare, Jesper Björklund som sjunger som gamle Noice hjälten Hasse Carlsson, ivrigt pyro och en låt som ligger och puttrar mellan Blink-182 och Green Day. Så varför känns allt bara… Jimmy Jansson?
++

Hollow
Peter Jöback
Tre trick på jokerns sida: 1) Laser, 2) Rök, 3) Fläkt. Men Jöback är häftigare än samtliga effekter. “Hollow” är lyxig mahogny där de flesta bidrag är estnisk maronit. Elegans och kvalitet i en pampig musikal-ask, och musikalhjälten briljerar när han sjunger ut vacker sam håller igen ännu snyggare när kören sätter in segerstöten.
++++

Till Final:
Peter Jöback
Neo

Till Andra Chansen:
Pernilla Wahlgren
Anna Bergendahl