Manboy
Eric Saade
“Manboy” skulle platsa på en “Absolute Kempe”-samling any day: En italopimpad euroschlager baserad på lika delar BWO, Tom Cruise och Zelmerlöw. Saade känns lite tam fram till refrängen, men just refrängen l[ter [ andra sidan som en kommande singstar-favorit- och numrets blöta final, där gulleplutten dränks i ett coolt regn, kan vara årets special effect.
+++
Hippare Hoppare
Dogge & Andra Generationen
Dogge är skön när han rappar om att rulla med dom bästa och lanserar ordet "festivalich", och Andra Generationens "Kebabpizza"-sväng - i vinter döpt till balkan reggaeton - en intakt. Glatt jumör lan man komma långt på, även om texten är en osalig röra efrängen bara hälften så inspieread som klassisa häftplåster "Cykel på köpet".
++
Innan alla Ljusen Brunnit ut
Anna Maria Espinosa
Är det långtråkigt att repa eller? Den frågan har varit omöjlig att slå ifrån sig när man sett Espinosa på scenen i Sandviken. Jag gillar dock när hon får feeling under låtens mysiga final, då avslöjar Espinosa plötsligt en pipa som låter som Björk på sitt allra bästa musikalhumör. Synd bara att det tar typ en kvart innan hon när dit.
++
Come and Get me Now
Mist och Highlights
Detta är alltså årets stora nyhet - webbjokern - och det är inte så dåligt som man befarat. Det är sju resor värre. Internetpajsarna är i bild i femton sekunder, sedan kommer dansbandet Highlights in och fullbordar de klenaste tre minuter som visats i tv sedan Richard Sjöbergs trailers för "Postkådmiljonären". Som om Barbados-Magnus blivit på kanlaen och börjat leka farbror Frej. Glenn Frey.
-
Sucker for Love
Pauline
Dessvärre har Pauline inte bara soundet och rösten gemensamt med Duffy, hon är precis lika svajig på scenen. Årets mest otippade joker brottas med nervdaller så enormt att hon får en brylé-pudding att framstå som stabil. En olycklig kontrast mot de nstunsiga soulpopen som är "Sucker for Love", komplett med uppsluppna dansar och fyndig tonartshöjning.
++
We Can Work it Out
Andreas Johnson
Det finns tillfällen då Lill-Bono låter mer U2 än U2 själva. Detta är ett sådant, låt vara ett The Edge-gitarren ersatts av enn Lennon-piano. Andreas spelar på saam instrumen som Lena PH - ett mikrofonstativ . och han gör det utmärkt. Ett avskalat nummer som andas klass och kvalitet, med stråkar och körsång.
++++
Underbart
Kalle Moreaus & Orsa Spelmän
Tryggt, svensk och gött som falukorv. En underbar liten schlager inbäddad i försiktig folkviston. Egentligen raka motsatsen till Alexander Rybak, men med en liknande oförställd känsla. Och det autentska får sig en ytterligare skjuts av att Kalle knappast kallas för en stor sångare. Tokfolkligt, varmt, med potential att bli långkörare på Svensktoppen.
+++
Manipulated
Hanna Lindblad
Vrooom! Det här är ingen låt, det är ett vrålåk - och ett hejdundrande sådant. En ekivok vansinnesfärd i 180 kyck/sekunder, utan andningspaus. All respekt till Hanna och hennes hårdjobbande klubbdansare om gör att man inte har tråkigt en sekund trots att melodin är på cykelsemester i långtbortistan. Lady Gaga-klass där. Men bra där.
++
Till final:
Kalle Moraeus & Orsa Spelmän
Eric Saade
Till Andra Chansen:
Andrea Johnson
Dogge & Andra Generationen
1 kommentar:
jag tycktte bättre om Nunstedts kommentar i sin blogg i Expressen
"Så magnifikt och tråkigt uselt" "Åk hem till Thailand" "Pinsammaste bidraget i moderna Mellons historia"
Se Anders Nunstedts Melodifestival blogg: http://blogg.expressen.se/anders/
Lotta
Skicka en kommentar