Manboy
Eric Saade
Nånstans måste det finnas en fabrik som massproducerar artister till Melodifestivalen. Eric Saade kommer från samma genbank som Zelmerlöw, Ola, Darin och otaliga nobodys i “Idol”. Och det finns även fruktansvärt många varianter av låten “Manboy” på marknaden. Om man lägger dem i en hög blir de lika identitetslösa som knappnålar. Men numret är snyggt. Om Saade går till final kan han tacka vattenduschen.
++
Hippare Hoppare
Dogge & Andra Generationen
Inga konstigheter. Inga. Det låter precis som du tror. Andra Generationen bankar trumma och Balkantutar i sina horn. Och Dogge rappar om att livet är en enda stor och galen “festivalisch”. Låten är i alla fall ett bättre fiestastök än “Kebabpizza Slivovitza”, om nu någon minns den. Och numret i överisch? Jorå. Det stånkar på med gott humör. Underskatta aldrig ett manligt vuxendagisch.
++
Innan alla Ljusen Brunnit ut
Anna Maria Espinosa
Anna Maria Espinosa är ett känt namn innanför tullarna i Stockholm. Hon har samarbetat med bland andra Club Killers och Moneybrother och har släppt en soloskiva, “Glowing With You”. Hennes debut i Melodifestivalen är en vacker och elegant ballad som påminner om gammal 60-talsschlager, fast med ett modernt beat. Som om Monica Zetterlund hade gjort en låt med Massive Attack. Melankolin är nattblå.
+++
Come and Get me Now
Mist och Highlights
80-talet vägrar släppa greppet om tävlingen. Den här veckan dyker spöket upp i Mists bidrag. “Come and Get me Now” är nostalgisk radiorock som ekar av Ronald Reagan-erans glättiga “Top Gun”-optimism. Tänk er att Kenny Loggins har bildat ett andra klassens dansband i Strängnäs. Byt sedan ut Kenny mot årets webbjoker. Då kan ni kanske föreställa er hur taffligt och illa det låter.
+
Sucker for Love
Pauline
Låtskrivarna hittade bidraget i en butik med vintage soul. Den hängde i avdelningen ned brittisk retro. Soulsångerskor som Amy Winehouse och Duffy är för övrigt stamkunder i samma affär. 60-talssoul med kabaretbeat fick en renässans på 00-talet. Men frågan är om Pauline kan rida på genrens popularitet. Hon ser inte bekväm ut. Låten blir aldrig hennes egen.
++
We Can Work it Out
Andreas Johnson
Egentligen behöver Johnson bara visa upp sin profil i motljus för att var mer artistisk än resten av startfältet. Och låten är en dramatisk trekant mellan Blurs pampiga ballad “The Universal”, Coldplay och radiofettet som Johnson smorde in hiten “Glourious” med. Men balladen saknar samtidigt en riktigt raffinerande punsch Johnson tävlar därför i motvind och uppförsbacke och blixthalka.
+++
Underbart
Kalle Moreaus & Orsa Spelmän
En dag kan rankas lika högt som “Änglagård”, Björn Skifs “Håll mitt Hjärta”, västerbottenost, träskor och Ettans snus. Det är en blivande svensk klassiker. Dem har en omedelbar folkvärme som bara kan jämföras med Benny Anderssons Orkester. Och Kalle Moraeus, vars röst har haltat sig igenom samtliga repetitioner, är delfinalens störste soul man.
++++
Manipulated
Hanna Lindblad
Själva låten, där Lady Gagas porr´n´b möter Kiss “I Was Made for Loving you”, saknar både melodi och refräng. Men den intensiva, ukrainska klubbpulsen ramas in av ett magnifikt och futuristiskt avancerat shownummer. Hanna Lindblad är fenomenal, en vild blandning av en dominatrix och ett kattdjur. Blicken klöser sönder huden. Miau.
+++
Till Final:
Eric Saade
Kalle Moreaus & Orsa Spelmän
Till Andra Chansen:
Andreas Johnson
Dogge & Andra Generationen
1 kommentar:
Jag hejar på Hanna!
Skicka en kommentar