Unstoppable
Ola
Pianot. Refrängen. Musiken som ligger som en hängmatta mellan E.M.D. och Britney Spears senaste skiva. “Idol”-Ola satsar hårt för att bli tävlingens ledande radiopop-pinuppa. Ett rakt och effektivt och Måns Zelmerlöw-liknande powernummer. Olas utstrålning har faktiskt växt. Förut var den lika svag som en blonderad mygga.
+++
A Place To Stay
Jenny Silver
Numret är ett bevis på hur mycket tävlingen har utvecklas. Jenny Silver futuristiska och monotona indiedisco hade fått rött kort av urvalsjuryn för tio år sen. Ingen blir förvånad om Kylie Minogues nästa album låter som “A Place to Stay”. Melodin och arrangemanget är strålande. Men koreografin och kläderna… det ser ut som att en orientalisk urna försöker dansa magdans,
++++
You’re Making me…
Linda Pritchard
Tankarna går givetvis till Eurovision Song Contest. Där finns det minst ett dussin “You’re making me hot-hot-hot” per final. Men när exempelvis Ukraina leker Shakira blir det en spektakulär blandning av strippshow, r’n’b och “Grottbjörnens folk”-etno. Det här är tamare. Pritchard gör en bra show, men ingen kan bli Eurovision-diva med en kass låt.
+
Roas Salt
Pain of Salvation
En bra illustration av vad som händer när man trycker på knappen “paus”. I princip alla medlemmar rstår staty i tre minuter. Det har en lätt dag på jobbet. Själva låten - springer inte precis benen av sig heller. Daniel Gildenlöw sjunger om att sätta sig ner nånstans. Fender Rhodes-orgeln mumlar. Sen är det slut. “Road Salt” är ingen låt. Det är ett intro.
++
The Saviour
Anders Ekborg
Här är den. Årets bidrag från Lucifer. Det känns som att låtskrivarna har försökt att trycka in tio musikaler och en opera på tre minuter. Plus tre trumcrescendon i sista finalposen. Och i huvudrollen som manlig alfademon - Anders Ekborg. En helt distanslös rockteater som patriarken Ekborg levererar med tajming och tyngd. Utan honom hade “The Saviour” brunnit i helvetet.
++
I Did it For Love
Jessica Andersson
Formen och utseendet och ljuset känns igen. Det är en svagare uppföljare till Sanna Nielsens blå monsterballad “Empty Room”. Men om Andersson lyckas fylla jätteballongen med luft och den olyckliga “snälla-lämna-miginte-nu-texten” med värme och glöd kan hon gå långt. Annars blir det mest som ett soundtrack till irländska naturfilmer med spiska vågor, gröna klippor och enstaka får.
+++
Singel
Frispråkarn
Minns ni Frida Muranius? Hon som fick hela dagiset att skrika upp och hoppa för två år sen? I det här numret känns Frispråkarn som hennes storebror. Betongskallen går till och med ut på en liknande ramp och tjafsar mot slutet. Musiken påminner om Snooks hetsiga stekarhiphop. Men rimmen och folwet och… resten? Frispråkarn är möjligtvis singel. Men knappast någon Eminem.
++
Keep on Walking
Salem Al Fakir
Jahapp. “Fakiren”, minsann. Och han gör det inte lätt för sig. “Keep on Walking” saknar en Grammis-belönad hitmelodi. Låten är en liten minisymfoni där det tar minst tre lyssningar för att klura ut hur allt hänger ihop. Tänk er att Karl-Bertil Jonsson hade spelat in en drömsk barnskiva tillsammans med en cirkusorkester 1978. Begie och rörig lagompsykedelia.
++
Till Final:
Ola
Salem Al Fakir
Till Andra Chansen:
Jessica Andersson
Anders Ekborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar